När björnen vaknar

Sveriges största rovdjur är brunbjörnen, ursus arctos på latin. Inget av de andra djuren i den svenska faunan har så många historier upprättade efter sig, så många smeknamn – och är så fruktat. Än idag är det många som är rädda för att möta björn i skogen. I april månad infaller Tiburtiusdagen: den dagen då björnen vaknar ur sin långa vila och vandrar ut ur idet. 

Vår brunbjörn

Den skandinaviska brunbjörnen finns i mellersta och norra delarna av landet. Den är utbredd även i Finland och mindre delar av Norge. Björnen har mycket bra luktsinne, skarp hörsel men sämre syn. Ibland reser den sig upp på bakbenen för att se bättre. Den har ett stort område den kallar hem, som är som ett revir men som kan överlappa med andra björnar.

Björnen har mycket bra luktsinne, skarp hörsel men sämre syn.

Björnen är allätare och gillar myror, bär, insekter, frukter men också älg, ren och kadaver. Under hösten äter den mestadels bara bär, framförallt blåbär och kråkbär – faktiskt utgör bären 45% av all föda under ett år, tätt följt av myror som står för 20%.

På våren då den vaknar upp från idet brukar den försöka slå älg- eller renkalvar. Skogssamebyarna har stora problem med björnar som kan röra sig över stora ytor i skogslandet och döda många kalvar under kalvningsperioden. Då gäller det att ha bevakning på kalvarna dygnet runt, speciellt kvälls- och nattetid. I Dalarna som är ett av Sveriges mest björntäta områden uppskattas att en fjärdedel av alla älgkalvar får sätta livet till under våren.

Björnmöten

Att få möta en björn är ytterst ovanligt, eftersom de är skygga och undviker människor. Lämnas skräp och matrester kan de söka sig till det, annars undviker de bebyggelse. När det forskats på björnmöten så går de allra flesta björnar undan när människor närmar sig och ingen visar ett aggressivt beteende. I vissa fall lägger sig björnen ner eller gömmer sig tills människan gått förbi. De björnar som mött människor blir ännu mer vaksamma i dagar framöver.

Det finns dock en handfull rapporter från det senaste seklet där människor som mött björn har dödats. Det finns cirka fem fall i hela Skandinavien under en 125 års period. I samtliga fall har björnen antingen varit skadeskjuten, vilket är det absolut farligaste, alternativt har man råkat överraska en björnhona och hennes ungar. Andra situationer som kan bli farliga är om björnen blir väckt ur idet eller blir provocerad av en hund.

Sjung också eller sätt något skrammel på ryggsäcken så du hörs – björnen har utmärkt hörsel och går undan.

Är du ändå rädd när du går i skogen, undvik de tätaste skogspartierna. Sjung också eller sätt något skrammel på ryggsäcken så du hörs – björnen har utmärkt hörsel och går undan. Och håll din hund kopplad så den inte retar upp björnen!

Björnen genom tiderna

På lulesamiska heter björnen Biernna. Sånger och sägner kring vårt största rovdjur är många, även inom den samiska kulturen. ”Björnen har en människas själ och nio människors kraft”, skrev Johan Turi i  Muitalus sámiid birra. Alla har vi väl nynnat Björnen sover som barn och talesättet Väck inte den björn som sover är ett vanligt än idag. Alla är de historier som bekräftar björnens status som en aktad och fruktad gestalt i skogen.

Björnen kallades förr inte vid namn, då man trodde att den förstod allt man sa. Det var farligt och kunde locka dit björnen. Istället gav man den andra namn: fulingen, myrtass, skogskisse, storkräket och styggnacke. Andra namn har varit den bruna, nalle och bamse.

Det berättades om fall av ”björnfrossa”, som kunde uppkomma vid jakt – då jägaren blev som förstenad och skakade av rädsla.

Under björnjakten fanns många ceremonier och ritualer. Björnkult till exempel, då man åt av hela djuret, offrade det och begravde benen på samma sätt som de låg i kroppen. Då kunde björnen komma tillbaka till jorden. Den som jagade björn var en respekterad person, men också fruktad för sin kraft. Det berättades om fall av ”björnfrossa”, som kunde uppkomma vid jakt – då jägaren blev som förstenad och skakade av rädsla.

Björnen i Laponia området

I Laponias världsarv finns björnen utbredd. Den trivs i frodiga fjälldalar och djupa skogar. På rovdjurstorget, mitt i Sareks nationalpark, hittade man en vårvinterdag spåren av fyra rovdjur som varit på samma plats under loppet av ett dygn: varg, järv, lo och björn.

Enligt svensk folktro går björnen ur idet den 14 april, på Tiburtiusdagen. I själva verket beror det på vintern och temperaturen, men någon gång i april-maj brukar det ske. Kanske möter du en björn under nästa skogspromenad, men du kommer med största sannolikhet inte att märka det

Text: Cathrin Larsson